Att leva mitt liv är som att ta ett andetag i taget... kaoset och förtvivlan, skrattet och kärleken är enbart ett andetag bort. För att klara att andas rätt förstår jag att hur viktigt det är att inte bara andas in, man måste andas ut också och det är det jag kommer göra nu, i denna blogg...
Jag lever ensam på heltid med en kille på snart 8 år. Han har Aspergers syndrom, adhd, damp, födoämnesallergier, miljöallergier, pälsdjursallergier, svåra kroniska atopiska eksem, är språkstörd och helt jävla underbar!!!
Jag är nyss fyllda 39, mamma till ovanstående men även till två små Änglar, Hampus och Thomas. Jag har varit sjukskriven "för länge" och blivit utförsäkrad från Försäkringskassan, genomgått en ryggoperation, som inte lyckades helt och lever nu med fattigdom, sorg, kronisk smärta... Även jag är helt jävla underbar och skrattar ofta för är det något livet lärt mig dessa sista 7 åren är att det är underbart att leva, livet är en gåva och genom allt vi är med om i livet får vi möjligheter att lära om oss själva och om vår omgivning. Genom kunskap om detta kan vi både känna och ge kärlek och kärlek ger kärlek.
Nu har jag tagit första andetaget och också andats ut...
Hej där!
SvaraRaderaKikar in här och kan inte annat än att bli glad när jag läser detta inlägg.
Vilken kämpe du är...
Tusen tack för dina inlägg och kloka ord hos mig.
Jag kommer att hälsa på här fler gånger, helt klart.
Önskar dig en fin dag!
Lena
Tack Lena... Du vet att jag tänker och tycker det samma om dig!! :)
SvaraRaderaJag befinner mig för tillfället i ett stort "inandning" och VET att jag borde andas ut men jag har inte sinnesfrid till det, jag är rädd att allt rasar då. I morgon är det stort möte som kan ge en ny start... jag återkommer med med då! ;)
Krya på dig!!
Kram